Medlemsbrev April 2017

(Månadens brev har skrivits av Harald Wigstrand, som är suppleant i styrelsen för Heidenstamsällskapet)

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Så lyder texten till Heidenstams dikt Sverige. Dikten tonsattes av Wilhelm Stenhammar men blev aldrig en nationalsång som Stenhammar hade tänkt sig. Den vackra sången sjungs som fyrstämmig kör men hade nog varit svår att sjunga unisont vid landskamper i fotboll.

Sången lever men tiden har i många fall gått hårt åt texten – några exempel. ”Nu spela skällorna där härar lysts av brand”. Skällan var ett slags klocka eller pingla som bars av skällkon, ledarkon vid skogsbetet. Men redan på Heidenstams tid hade man säkert i huvudsak stängslat in de betande korna. De härar som lysts av brand uppträdde tack och lov inte i någon utsträckning i Sverige. Landet blev aldrig ockuperat av främmande makt vilket har givit svenskarna ett gott självförtroende men också en viss aningslöshet. Dock har ryssarna bränt bebyggelse längs Norrlandskusten men någon här förutom den ryska fanns väl inte på plats.

”De gamla trohetsorden” är en romantisk tanke men det svenska folket har såvitt bekant inte tvingats att svära överheten trohet. Slutligen våra fäder som ”sova under kyrkohällen” – sedan kremering blivit det vanliga sättet att ta hand om våra döda är föreställningen om de döda som sover under kyrkohällen svår att ta till sig.

Harald Wigstrand




Mars 2017 – Medlemsbrev från ordföranden

Ett par månader efter årsskiftet kan skattmästaren nu börja redigera medlemsregistret. Medlemsavgifterna kommer in på sällskapets konto och vi börjar kunna se hur medlemssituationen är så här några månader in på år 2017. Några medlemmar har lämnat sällskapet och ett antal har tillkommit. Vi hoppas och tror att vårt program under våren skall locka många av er medlemmar att delta i vårt programutbud under maj månad och kanske ytterligare några nya medlemmar tillkommer. Vi fortsätter vårt reformarbete inom styrelsen inför andra halvåret och tiden efter årsmötet.

I början av maj gör vi en bussresa till Olshammar. Närmare information om den resan läggs ut på hemsidan i början av mars. Informationen skickas i slutet av mars även med e-post samt med brev till de medlemmar som saknar e-postadress.

Det är under barn- och ungdomsåren och under sitt äktenskap med Emilia som Heidenstam bor längre tider på Olshammar. Efter år 1893 besökte Heidenstam inte Olshammar under många år trots att han då var en av bruksägarna och något år t.o.m. revisorssuppleant i Aspa bruk. Interna släktmotsättningar uppges ofta vara skälet till att han inte besökte Olshammar och Aspa. Aspa bruk såldes år 1900 och Heidenstams ekonomiska anknytning till bruket bröts genom försäljningen.

Först från början av 1920-talet började Heidenstam åter att göra kortare besök i bygden och då främst för att visa och berätta om sin hembygd för Kate Bang och hennes barn. Tidningarna skrev vid den tiden att Heidenstam ”vallfärdade” till Olshammar. Han återupptog så småningom åter umgänget med kusinen Rutger Robson, som då hade flyttat från Aspa herrgård. De besökte tillsammans Olshammar och Aspa, vilket uppskattades av både Heidenstam och Robson. Robson blev också en väl sedd gäst på Övralid. Kan fördjupade lokalhistoriska undersökningar och studier tillföra ytterligare kunskap kring Heidenstams relationer till Olshammar och Aspa bruk? Ja, ganska mycket. Heidenstams egna iakttagelser och egna uppgifter om trakten, husen, människorna och bruksverksamheten är avgjort en viktig och intressant källa för bakgrundsbeskrivningar och vidare studier kring Olshammars och Aspa bruks lokalhistoria och bakgrunden till den industriella utvecklingen i sydvästra Närke.

Från miljön i Olshammar och Aspa med dess bruk och människor fick Heidenstam många synintryck, erfarenheter och uppslag som han skriver om i ”När kastanjerna blommade. Minnen från Olshammar”. Om man fördjupar sig i boken finner man, att mycket av vad Heidenstam berättar om i boken grundas på hans egna jordnära erfarenheter och iakttagelser. Hans erfarenheter från naturen och boendemiljöer förvärvades sannolikt i inte ringa omfattning under hans strövtåg och upplevelser i bygden under barn- och ungdomsåren. Dessutom lade han på minnet åtskilligt från umgänget med familjen, släkten och de anställda vid bruken i Olshammar och Aspa.

Heidenstam skriver sin egen ”lokalhistoria” med så stor värme och insikt och på ett så enkelt, förledande, charmigt och intresseväckande sätt att man lätt glömmer att sakgranska hans lokalhistoriska uppgifter som framgår av ”När kastanjerna blommade”. Men än en gång; hans uppgifter framstår dock i allt väsentligt som förvånansvärt initierade.

När vi i sällskapet under maj i år besöker Olshammar och bygden där omkring skall vi försöka att se den nordvästra Vättersbygden utifrån Heidenstams prosa och dikt.

Förslag: Läs eller läs om Heidenstams bok ”När kastanjerna blommade Minnen från Olshammar” före vår bussresa. Ni kommer att ”gilla” den. (Texten ovan är ett kortare och reviderat utdrag ur en uppsats som jag har skrivit om Heidenstams anknytning till Olshammar och Aspa bruk).

Bästa hälsningar

Håkan Jaldung